synapsen
Synapsen
Kontaktpunkterna mellan nervcellerna kallas för synapser. I synapsen frisläpps signalmolekyler av den signalerande nervcellen. Den elektriska signalen har blivit en kemisk signal! Mottagarcellen tolkar sedan den kemiska signalen som då kan omvandlas till en elektrisk signal.
Varje nervcell i hjärnan kan ha upp till 10 000 synapser från 100 tals olika celler. Alla dessa synapser och de olika signaler som nervcellerna får påverkar förstås vilken typ av signal som sedan skickas vidare. Ju mer en viss signalväg används desto fler synapser bildas och desto starkare blir varje synaps. Successivt så blir det alltså lättare och lättare att skicka vidare signaler via en viss bana i nervcellsnätverket. Det är så beteenden och minnen skapas. Det är också så beroenden skapas.
Nervceller kan även ha synapser på andra typer av celler som muskelceller eller körtelceller. Där är det typen av signalmolekyl som avgör vilken effekt som nervcellen har.
Synaptisk signalering
En nervcell (neuron) får en signal från hjärnan via dess dendriter som säger att den ska sätta igång ännu en signal som går genom det långa utskottet, axonet. När signalen når änden på axonet öppnas de grindar som släpper igenom joner till synapsen. I synapsen finns det ihåliga blåsor, vesikler, som innehåller signalsubstanser, dessa smälter samman med änden på synapsen och släpper ut signalsubstansen mellan synapsen och en mottagarcell. Signalsubstanserna fäster på speciella receptorer på ett annat neuron eller en mottagarcell so m sedan skickar signalen vidare. När signalen når sitt slutmål uppstår en respons. Responsen kan vara till exempel en känsla eller muskelaktivitet